Surströmmingstorsdag
Mandelpotatisen var kokt, gräddfilen, rödlöken, tomaterna, smöret och messmöret var framdukat på altanen och så tunnbrödet då, både det mjuka och det hårda.
Värden tog fram burkarna med surströmmingen, gick en bit bort, för att öppna dem. Efter en stund började det luktade illa, men vi enades om att det inte luktade så illa som vi trodde det skulle göra, i varje fall till en början..
Jag bredde smör på det mjuka tunnbrödet, mosade ett par mandelpotatisar, klickade över gräddfil, tog en surströmmingsfilé, delade den i mindre bitar och fördelade den över brödet. Jag vek ihop klämman och tog en tugga.
Sen tittade jag snett över bordet, där satt en av mina fd kunders fru och stirrade på sin surströmmingsklämma, hon hade tagit en tugga och det syntes på henne att det pågick en inre diskussion. Hur skulle hon få i sig resten? Jag började skratta.
Jag sa att jag tyckte det gick att äta, smakade ok men inte mer. Hon sa att hon hellre åt koriander.
Runt bordet satt 14 personer som tog sig an surströmmingen på olika vis och känsla. Några få njöt, andra tyckte det smakade ok, sen var det de som tyckte det var riktigt äckligt. När vi ätit en stund tog värden fram en Västerbottenpaj med rom, en mycket god sådan.
Kvällen avslutades med pannacotta och kaffe och för den som ville, Grappa.
För mig kommer det nog att dröja innan jag äter surströmming igen.
