Löpning SKA bli min grej
Jag har ju ingen historia av löpning att skryta med.
Sen jag sprang Tjejmilen den där gången för 4-5 år sen och bestämde mig att aldrig springa mer, så har jag fascinerats av de som springer. Av de som sticker ut och springer en mil eller så för att det är så skönt. Det fascinerar mig!
När jag fattar ett beslut är jag ofta väldigt bestämd, men det innebär inte, att jag inte kan ändra mig. Som nu..
För en tid sen, frågade jag en av mina facebookkompisar om hjälp, vi känner inte varandra så väl, men mina föräldrar och hans mamma och pappa har hängt en hel del genom åren i olika konstallationer. Jag har mest umgåtts med hans syster och svåger och om jag inte missminner mig så träffades min mormor och morfar och hans farmor och farfar redan på 40-talet. Så historien har vi gemensamt.
Han har massa mil i benen och coachar löpare.
Regnet hängde i luften och jag var inte helt pigg, men nu fick ingenting stoppa mig. Planen var att träffas i Älvsjöskogen på Stuvstasidan.
Han kom springande, gav en massa bra tips, sen sa han att, idag blir det inte så mycket löpning, han ljög, sen sprang vi några få kilometer och sen skildes vi åt.
Det var skoj, kanske inte löpningen, men allt runt omkring..
Så, nu är jag igång!
