Jag bryr mig men visar det inte alltid
Det händer så mycket runt omkring, i stort och smått. Jag noterar allt, eller inte allt men det mesta, för sån är jag.
Jag funderar en hel del på min omvärld och försöker förstå. Sen funderar jag på vad jag kan göra annorlunda.
Jag har en åsikt om det mesta, men inte allt. Ofta uttrycker jag den både i tal och skrift, men ännu oftare väljer jag att vara tyst.
I helgen, när facebook fylldes av utbytta profilbilder, så förstod jag inte varför. Eller jo, det gjorde jag, men som vanligt när något sker så där kollektivt, undrade jag varför? Själv är jag ju inte så mycket för sådana där kollektiva saker, utan jag blir lite anti.
Jag accepterar att man byter profilbild men jag kan inte låta bli att fundera på varför man gör det. Alla har naturligtvis sin egna förklaring, eller har de, det? Görs det automatsikt, för att man ska?
Nu låter jag som min käre far. Han ifrågasatte det flesta företeelser, han såg och nu har arvet gått vidare och om jag inte har helt fel finns det ännu en generation efter mig, som för arvet ytterligare en bit.
Som präglat min uppväxt ända fram till idag..
Som gjort att min son är densamma som jag..
