Söndag i stan
Jag tog tunnelbanan från Telefonplan in mot stan.
Där var familjen med den lilla pojken som inte ville sitta still. Mamman hotade med att sätta honom i vagnen, han fortsatte, hon med, att hota. Till slut fick han sitta i vagnen.
Då hörde jag en hög tydlig röst: hej, jag heter Krister, kan någon skänka ett par kronor så jag kan bo inne i kväll. Då var det en ung kille som sa: du har telefon?! Har du swish? Nä, tyvärr sa Krister, men tack för att du ville försöka. Ha en trevlig dag! Vid Gamla Stan klev han av.
På T-centralen blev det lite kaos. Resenärer med resväskor, stod i klunga och tittade, pekade och såg frågande ut.
Emot mig kommer en ganska kort kvinna, som jag kände igen och tänkte precis hälsa, när jag insåg att det var en av prästerna som mötte kärleken i dejtingprogrammet i TV.
I gången mellan T-Centralen och Centralen satt mannen i sin rullstol, han som alltid suttit där. Förr sa han: köp vykort, köp vykort, men sen kanske 20 år: köp bingolott, köp bingolott.
Jag såg tiggarna i sina flipflops bärandes på påsar med madrasser och filtar, jag såg tiggare sittandes på marken, jag såg män stående säljandes "Situation Stockholm", på fiket jag satt kom en kvinna in och tiggde och bad mig köpa hennes tidning om romer.
Jag fikade med en fd kollega och vi pratade om vad som hade hänt sen sist vi sågs, för en stund.
Jag blev berörd på många sätt, en helt vanlig söndag.
