Min tankar kring alkohol
Efter min resa till Portugal har jag fått frågan om hur mycket vin jag drack därnere. Du drack väl det där goda gröna vinet, var det någon som frågade. Jag såg nog ut som ett frågetecken: gröna vinet?
Jag drack kanske 3 glas vin och det var under middagen, sista kvällen, dagen efter fick jag ont i kroppen. För mig var träningen i fokus.
När jag dietade för 6 år sen, fick jag ofta frågan: har du inte druckit alkohol på 3! månader? För mig var det inte det som jag svårt. Jag reagerade på andras reaktion: "Jag skulle aldrig kunna vara utan mitt glas rött på fredan", "utan min virre kan jag inte slappna av" osv
Själv är jag måttlig, vad gäller alkohol, varför vet jag egentligen inte, men kanske är det för att jag vill ha kontroll. Jag dricker gärna vin och även annan alkohol, men aldrig ensam och sällan i några större mängder, men det händer. Sen gillar jag ju inte öl, det är ju väl känt, vid det här laget.
En lördag, förra våren, drack jag 5 glas vin på kvällen och sen körde jag 30 mil, mitt på dagen efter, så dumt och helt olikt mig.
Min mormor tålde alkohol dåligt och höll sig till lättöl, men så var den en gång när hon och morfar var i Florida och hon fick i sig lite starköl. Hon tyckte det smakade gott, lyfte sitt glas och sa: Jasmin på er pojkar.
För två år sen var jag på julmarknad på Tivoli i Köpenhamn. Här ska man dricka öl och Gammeldansk, sa min kompis. Jag vill bara ha Gammeldansk, för jag gillar inte öl, sa jag, men beställde båda.
Gammeldansken drack jag upp men ölen smuttade jag bara på och gav bort.
På väggen bakom mitt matbord, sitter tre tavellister. På dem ligger några vinflaskor, ibland dammar jag dem.
Jag har inga problem med att andra dricker ofta och mycket mer än jag, bara det inte blir ett problem för dem själva och/eller deras omgivning.
Det här är mina tankar kring alkohol, vilka är dina?
