Lämnad 4
På eftermiddagen var vi hos mamma och pappa, där var också min bror och svägerska och deras barn. Pappa låg på sin säng, han hade blivit mycket sämre i sin cancer, under hösten. Vi gick som på nålar allihop. Jag låg på toalettgolvet, i fosterställning och grät, i nästa stund satt jag hos pappa, han frågade hur jag orkade. Det hade jag inget svar på. Hela tiden stöttade han mig.
Dagen efter skulle pappa fylla 73, han frågade mig om jag ville att mannen jag fortfarande var gift med, skulle komma eller ej. Om du vill, så säger jag till honom att han inte är han välkommen, sa pappa. Jag vet inte, svarade jag.
Han följde med trots allt, men välkommen var han inte och jag tror att han kände det.
Fortsättning följer..
