Lämnad 5
En av mellandagarna gick vi till en familjeterapeut. På radion i bilen dit spelades Lady Gagas Bad Romance.
Under mellandagarna pratade vi en del. Först ville han inte berätta anledningen, men jag tvingade honom. Han berättade då, hur han upplevt våra år och hur han känt, att han tyckte att jag varit arg nästan jämt.
Jag tänkte: varför har han inte sagt något tidigare? Arg hade jag nog varit, men ilska är ofta tecken på något annat. Jag insåg att de känslor jag känt de senaste åren var: frustration, ledsnad och trötthet. Jag hade känt mig ensam och var helt slutkörd.
I början av 2012 var det begravning för farfar. Jag hade inte träffat pappa sedan jul. När jag såg honom komma gående, var det en gammal man jag såg. Hans gråa hår var livlöst och utan glans, han var gul i ansiktet. Jag fick panik.
I kyrkan satt vi samlade och det enda jag kunde tänka på var att han som inte längre ville vara gift med mig, hade vit slips, d v s han räknade sig som en av de närmast sörjande. Jag kände en avgrund mellan oss.
Fortsättning följer..
