Lämnad 6
Under julen letade jag lägenhet, jag hade panik. Var skulle jag bo? Ska jag flytta? Bo kvar? Hur ska jag orka?
Jag gick på två visningar, den ena lägenheten kändes som ett hem, en ersättning till det hem jag haft. Lägenheten hade bara 2 sovrum, men mäklaren pratade om att flytta en vägg. Jag tänkte: hur ska jag kunna flytta någon vägg? Jag gick därifrån.
Jag ångrade mig, ville inte flytta utan bad om att få behålla huset. Då skrev han ut lägenhetsannonser, bl a på den jag hade varit och tittat på. Jag tänkte: han ska faaan inte ha min lägenhet.
Strax därefter blev jag ägare till min bostadsrätt. Jag visade prospektet för pappa och sa att det här kan bli ett hem. Han tyckte det lät bra. Det tog 2,5 år innan den känslan infann sig, på riktigt. Pappa hann aldrig komma hit.
Fortsättning följer..
