Morgonråd i bussen
Det känns som mina dagar mest består i att åka buss. Kanske beror det på att jag aldrig åkt så mycket buss, tidigare, som jag gör nu.
Fredagsmorgonens busstur startade som vanligt. Jag satt och pratade med C i telefon, när vi lagt på fortsatte jag lyssna på radio. Vid Hornstull klev det på en massa folk, både fram och bak, många med lurar i öronen. Strax efter vi lämnat Hornstull, hör jag den kvinnliga chauffören säga: så vill jag att ni som inte ska av här, går så långt bak i bussen som möjligt. Ingenting händer. När vi är framme vi hållplatsen upprepar hon samma sak, ingenting händer. Nähä då åker vi, fortsatte hon. Då började folk röra sig bakåt. Konstigt det där.
När vi kom upp på Västerbron, lyste solen starkt, då hördes hon igen: nu vill jag att ni tittar ut och njuter av den fina solen. Jag log, tittade mig omkring och fick flera leenden tillbaka. Hon fortsatte: om 2 veckor är det becksvart vid den här tiden... Nu vet ni, som brukar åka med mig över Västerbron, vad jag kommer att säga... Det kommer att vara mörkt och jag kommer inte se er... så jag vill att ni skaffar reflexer... Det finns på Apoteket... En av mina resenärer berättade att det finns gossedjur i olika storlekar med reflexer.
Väl framme vid Västerbroplan, önskade hon, oss en trevlig dag.
Min bussfärd kändes lite härligare och starten på fredagen andades harmoni.
