Kollektivet Gröten
För några år sen bodde jag i ett kedjehus och på andra sidan gatan höll Kollektivet Gröten till. De var några tjejer som hyrde radhuset mitt-emot.
Som vanligt när någon flyttar in hälsade jag på dem, på gatan. De var inte som jag, men ok, ändå. Några av de andra grannarna tyckte inte så.
Kollektivet hängde tunna tyger i carporten, för att göra det mysigare.
De satt där umgicks, åt och drack.
En morgon satt det en klisterlapp på min och hela gatans bilar, det stod typ: bort med alla bilar.
Lappen gick knappt att få bort och jag blev förbannad. Jag gick över gatan, ringde på dörren och berättade mitt ärende. Jag behöll mitt lugn, men talade med all tydlighet, om att det där inte var ok. Det visade sig att det var någon som varit på fest hos dem, kvällen innan, som hade "lappat" bilarna. Jag bad dem framföra mitt missnöje till sabotören.
Det flyttade in och ut folk i huset och grannarna runt om var inte särskilt glada över dem och deras fester och annat.
Framåt jul, ett år, fick vi en inbjudan till glöggfest. Vi gick över gatan och in i det, av ägarna, modernt nyrenoverade huset, på väggarna hängde det tyger i batik. I köket pågick pepparkaksbak och en granne, född i Mali, satt och trummade på en bongotrumma. Det var som en annan värld, bara 50 m hemifrån, men ändå trevligt på något vis.
När Kollektivet Gröten upplöstes och skulle flytta ut, kom två av de som bott där hela tiden, över till oss. De gav oss en egenhändigt plockad blomma och några få hembakade chokladbollar. De tackade oss och sa att vi var de enda som varit trevliga mot dem, under den tid de bott där.
