helenarigback.blogg.se

Jag mår bra, väldigt bra, lite vingklippt, men väldigt bra! Jag vill tacka för alla fina kommentarer och gillande, det värmer, tack snälla, från djupet av mitt hjärta, TACK!

Mina barn är snudd på vuxna, de är ofta klokare än sin mor och de gör mig stolt.. 

Vi har nära nog, ingen kontakt idag, jag och han, jag var gift med i över 20 år. Så får det vara, tills någon gör något åt det.

Jag har svårt att gå in i det hus, jag levde i under våra år tillsammans, trots att mina barn, fortsatt bo där.

Jag har tappat kontakt med en del vänner och hans släkt, kanske på grund av min brist på ork och energi.

Länge hade jag svårt att lita på andra människor, det vågar jag nu.

Jag tycker inte längre om att fira jul, men njuter av advent.

Jag väljer inte bort någon, jag väljer andra, för mig en stor skillnad.

Min terapeut sa till mig, att det du känner är rätt och bara för att det är på ett sätt nu, behöver det inte vara så för alltid, det har hjälpt mig.

Någon frågade mig nyligen om jag kan förlåta. Jag svarade bestämt NEJ, men kanske är det här mitt sätt att förlåta.

Min pappa saknas mig, han hade behövts här. Inte för att han var någon übermensch, men han hade stöttat mig, ställt krav på mig, lyssnat på mig, ifrågasatt mig, skällt på mig, men framför allt hade han accepterat mig för den jag varit och den jag nu blivit. 

Jag har fått många fina och mindre bra sidor från honom, det gör mig trygg:

- jag analyserar

- jag är lat

- jag lyssnar

- jag dricker en massa kaffe

- jag känner in

- jag är otroooligt omständig när jag ska berätta något

- jag säger sanningen

Sån var han och sån är jag..