Mod, kärlek och rymdmänniskor
I morse när jag åkte till jobbet, tänkte jag på helgens bloggbombning.
Jag fick höra att jag är modig och att fler borde vara som jag.
Kanske är jag modig, men har inte förstånd till att fatta det, jag är ju bara jag, liksom.
Sen tänkte jag på hur mycket kärlek som strömmade genom telefonen, fantastiskt. Det gjorde mig glad.
Sen såg jag att jag för första gången på flera år, glömt att ta på mig Fuck cancer-armbandet. Så kom jag på att det kanske var mitt undermedvetna som sa något. Det är ok nu! Du kan släppa taget.
Sen såg jag ett rymdmänniska, men när jag kom närmre såg jag att det var en man som blåste löv på Socialstyrelsens bakgård.
Det är måndag, en bra dag!
