Mormor
Hon var suverän på det där med kakor, bullar, tårtor och mat.
Hon lärde mig baka jordgubbstårta, det ska bara vara jordgubbar och grädde i och mycket grädde runt. Mormor hade 9 dl grädde i och på sina tårtor, jag har bara 5. Hon garnerade med spritsad grädde, jag brer ut grädden och häller över jordgubbar.
Vi brukade säga att när mormor lagade mat och det var hälften kvar när vi ätit upp, då hade hon lagat tillräckligt. Hon sa alltid till min pappa: Bengt, ta lite till. Han blev irriterad men lät henne hållas.
Mormor försökte truga min moster: Ulla, ta nu lite efterrätt. Ulla som aldrig gillat efterrätter, lät henne hållas, hon med.
Min mormor var en hejare på att göra smörgåstårta också. På hennes begravning bjöds det på smörgåstårta, den var inte god. Jag tyckte det var ett hån mot mormor.
I mormors frys på landet kunde man hitta både det ena och det andra. Ett år, jag tror det var i slutet av 90-talet hittade vi persilja från -73. Lite skit rensar magen sa mormor och så var det nog.
Min farmor rullade köttbullar med två skedar, det gjorde inte mormor. Gud gav oss två händer och de ska vi använda, sa hon och körde ner händerna i köttfärsen.
Min mamma tyckte alltid att det var jobbigt med att mormor gaskade upp sig när hon träffade folk. Hon kunde vara lite tvär, klaga på brist på ork och värk, men när hon träffade andra människor, sprudlade hon. Jag känner igen mig i mormor, jag är likadan. Inte att jag gaskar upp mig för andras skull, utan för att andra människor ger mig energi. Inte alla, men många.
Grattis mormor, hoppas du bjuder morfar, farmor, farfar, pappa och alla andra tanter och fabröder på ett riktigt tårtkalas, men truga inte, de äter ändå.
