Träningsvärk och brända axlar
På tredje dagen uppstånden igen från de döda.. eller inte. Sover som ett litet barn, så fort jag lägger huvudet på kudden. Vaknar tidigt på mornarna och drömmer frampå morgonen.
I morse kändes kroppen trött och jag visste inte om jag skulle orka gå upp överhuvud taget. Min rumskompis behövde vila foten, så jag tog hissen ner helt själv. Stavgången kändes bra men inte mer.
Träningsvärken från gårdagens Combat och Discovibes känns lite besvärlig. Det röda på axlarna (trots 30 o 50) känns lite dumt. Det är svårt att känna solens starka strålar, när det blåser så härligt från havet.
Att köra Combat i solen på plankan på stranden, var härligt. Förr var det ett favoritpass, men jag har inte vågat köra det på 4 år, av rädsla av att misslyckas. När jag insåg att tekniken satt, orken fanns och Ullis (instruktören) peppade, då kom tårarna.
Tredje dagen.. nu kör vi, fast lite långsammare.
