Inga bucklor
Min dotter kom förbi. Hon skickade ett sms och bad mig värma någon mat till henne och som den goda mor jag är, hade jag redan två rätter på gång.
Tarte flambée med salvia, timjanstekt lök och gruyère.
Thailändsk biffwok med broccoli och ingefära.
Både hon och jag valde lite av båda.
Vi hängde i min soffa innan hon skulle åka och träna. Då beordrade hon mig att göra en inbakad fläta. Jag sa att hon kunde be snällt, då gjorde hon det. Hon tog fram sin rosa borste, den påminde lite om min pappas gamla rotborste han hade och tvätta sig med, men hans var inte rosa.
När jag stod och flätade hennes hår påmindes jag om när hon var liten och jag flätade hennes hår eller satte upp det i tofs. Jag stod länge och väl och kammade håret så slätt jag kunde. När jag tyckte jag var klar, drog hon ur tofsen och sa: inga bucklor. Så fick jag börja om igen.
I kväll blev det bucklor lite här och var men hon var nöjd och då var hennes mor det också.
