Så jävla svinigt
I helgen pratade vi mycket om relationer, både privata och jobbrelaterade. Det är fascinerande hur olika vi hanterar våra relationer. Vissa av oss, vill inget hellre än att vi ska tycka lika, för att det är enklast. Tänk om alla var som jag, vad enkelt, men bevare mig väl, också så komplicerat. Andra lyckas enas om att de är och tycker olika och kan mötas i det. Alla vill vi vara någon, bli sedda och få bekräftelse.
Jag försöker komma överens med dem jag inte är överens med, genom att förklara att vi är olika och aldrig kan mötas "som vi borde". Min mening har aldrig varit att bryta kontakten med människor, men ibland blir relationen så energikrävande att jag tvingas backa och då backa ganska långt.
I en av mina lådor hemma, ligger ett kort med grisar på, det är ett dubbelt kort som går att öppna och när man öppnar det, grymtar grisarna. Jag har länge tänkt skicka detta kort till olika personer och skriva: så jävla svinigt, men min kompis har stoppat mig. Tack C!
Idag försöker jag renodla mina relationer, göra det som är bra för mig. Jag väljer inte bort någon, utan umgås med dem som ger (och inte tar) energi från mig (tillfälligt eller på lång sikt, det får tiden utvisa).
Det där kortet, med grisarna, det får ligga kvar där i lådan, men ändå, så jävla svinigt!
