Mellanläge
Jag brukar sällan ge nyårslöften, men så i år, någon dag in på 2016, sa jag plötsligt högt för mig själv och till mitt frukostsällskap: jag ska bli bättre på mellanlägen!
Jag har hört folk säga, om mig: det är ingen idé att försöka övertala henne, när hon har bestämt sig, så har hon bestämt sig. Så är det nog. När jag väl bestämmer mig, kan jag köra ända in i kaklet och en bit till, men så finns det andra tillfällen när det är Alt/Crtl/Delete.
Vid ett par tillfällen senaste tiden har jag, bestämt mig för något, skrivit om det på sociala medier. Vänner har reagerat, kommenterat och någon har t o m imponerats. Sen har jag kört igång, samtidigt som jag funderat på varför, för att därefter ändra mig (hade aldrig kunnat hända förr, "quitting is not an option").
I höstas bestämde mig för att springa 50 lopp, året jag fyller 50, en rolig och lite galen utmaning, som framför allt mina barn, garvar åt, men de vet att jag skulle kunna göra det.
Så börjar jag fundera på mitt mellanläge och inser vad springutmaningen egentligen handlar om.. Jag avundas folk som kan ta på sig springskorna, gå ut genom dörren, springa iväg och tycka att det är roligt och sen berätta om hur skönt det var. Jag avundas dem och kanske är det, just det, 50 lopp året jag fyller 50 handlar om - att ta på springskorna, gå ut genom dörren, springa iväg och tycka att det är, roligt och skönt. Kanske springer jag de där 50 loppen, kanske inte, men springa ska jag och göra mitt bästa för att tycka att det är roligt OCH skönt.
En annan sak..
Jag bestämde mig för att inte äta godis, kakor å sånt under januari, eftersom det hade blivit lite för mycket av det goda, under jul och nyår. Jag såg utmaningen på "facet", förr hade jag anslutit mig till den gruppen, men den här gången lät jag bli och körde själv. För mig var utmaningen enkel, jag hade ju bestämt mig!
När jag, sista veckan i januari, började prata om att avbryta min utmaning, några dagar tidigare, för att äta en semla, sa flera personer till mig: men ge inte upp nu! Men det är precis DET, MITT mellanläge handlar om - när jag har bestämt mig, är jag som en ångvält, men tillfredsställelsen är inte alltid ultimat. När jag däremot bestämmer mig för att köra och kör nästan in i mål, för att sedan lägga av och ändå kunna klappa mig på axeln och tycka att jag är ok och inte känna att jag fuskat., då händer det något.
Det finns andra exempel på försök till mellanläge, där jag misslyckats kopiöst, men det kan jag inte skriva om här.
2016 - mellanlägets år!
