Kanske vänder han sig i sin grav
Jag tog 1ans buss till Frihamnen för att gå på TVinspelning. Strax efter Fridhemsplan hade en UPSvan dubbelparkerat, några meter längre bort hade en BudWheelsvan dubbelparkerat i motsatt riktning och ytterligare några meter längre bort stod en sopbil dubbelparkerad. Det blev rena slalomåkningen för busschauffören.
Min far, busschauffören, tillika trafikledaren vände sig nog i sin grav, om han hade sett detta kaos, det var ingen ordning i busstrafiken.
När jag var liten jobbade han i släktens mattfirma, för att sedan fortsätta i en annan firma. Han hade kontoret hemma och en särskild telefon till bolaget. Jag och mina syskon tyckte det var roligt att busringa till honom, bara för att höra honom svara: Bengt Rigbäck, Heuga, hejsan.
När bolaget las ner i Sverige utbildade han sig till lärare, han började arbeta som lärare på Distribution- och kontorskunskapslinjen i Uppsala. Mina syskon och jag retade honom, för att han gav en elev ledigt, för att lära sig tvättmaskinen, för att mamman skulle resa bort.
Pappa tröttnade på att vara lärare och på alla elever som ständigt kom försent, så han följde sin pojkdröm och blev busschaufför. "Då kan jag ju köra ifrån de som kommer försent", sa han.
Senare blev pappa trafikledare och han var den enda trafikledaren på SL som inte var med i facket. Det gillades inte av de andra, men ingen brydde sig mindre än han. Ofta fick han stå och dirigera 47ans buss ute på Djurgårn och vare sig han jobbade eller ej funderade han över hur det skulle gå när det var konsert på Grönan, någon föreställning på Cirkus eller något evenemang på Skansen.
När jag satt där på bussen och åkte slalom p g a dubbelparkering, omvägar p g a vägarbeten och med cyklister som trängde sig, så tänkte jag att nu slipper han trafikkaoset.
Väl framme i Frihamnen, gick jag till Magasin 7. Där var Suzanne Reuter, gäst i Hellenius hörna. Hon bjöd på sig själv, David bjöd på sig själv, jag var nöjd och jag tror att även pappa hade uppskattat det.
