helenarigback.blogg.se

Hennes mor hörde aldrig av sig på hennes födelsedag och hon blev orolig. På senare tid hade hon märkt att hennes mors minne blivit sämre.

Hon messade sina syskon, om sin oro, men fick först inget svar. Hon messade sin mor (som var på landet) på sin födelsedag, kan jag komma ut till landet, frågade hon. Hennes mor svarade att det gick bra, ev skulle det komma några strögäster, hennes mor avslutade med ett Sov gott!
Hon blev ledsen och än mer orolig.

På morgonen skickade hon ännu ett sms till sina syskon. Systern bad henne ringa under dagen, vilken hon gjorde. Det blev ett hövligt och märkligt samtal, systern tyckte nog inte det var konstigt att deras mor glömt sin ena dotters födelsedag. Hon går ju på landet, då glömmer hon bort det, för ni har ju inte så bra kontakt, var hennes systers sammanfattning. Samtalet avslutades, hon blev ännu mer fundersam och ledsen. Är jag inte värd att firas, tänkte hon.

Efter jobbet ringde hon sin bror, han var på uruselt humör. Hon frågade om han läst hennes sms. Han svarade snäsigt, att det hade han visst gjort, flera gånger, sen sa han att han inte visste, vad hon ville ha för svar. Tårarna började rinna utmed hennes kinder, hon sa: jag behöver inga svar, det var bara ett uttryck för min oro över mamma och hennes allt sämre minne.
Han började säga en massa saker, hon tyckte att han var elak, hon grät förtvivlat, försökte förklara, men han slutade inte. Då sa hon hej då och la på luren.
Hon var helt ifrån sig, ringde en kompis, som inte svarade, ringde nästa, som fick henne lugn.

På kvällen ringde hon sin mor och frågade om hon skulle köpa med sig mat, till dagen efter. Det behövs inte, svarade hennes mor. Det pratade om, än det ena än det andra, sen sa hon: mamma, vet du att jag fyllde år igår? Jaaa, svarade hennes mor o började gråta, berättade att hon hade slagit i huvudet en månad tidigare, sen hade hon mått så dåligt i magen, sista tiden.
Hon visste att hennes mor ramlat o slagit i huvudet och hon visste också att hennes mor, varit till sjukhuset, där de konstaterat att allt var ok.
Hon sa: mamma, vi kan pratade mer om det, i morgon. Sen sa de hej då och la på.

Dagen efter åkte hon ut till landet. Hon umgicks med sin mor, de pratade mycket, hon var rak och tydlig, berättade om hur hon kände sig och hennes mor pratade om sig, när hennes mor blev ledsen, bekräftade hon sin mor, men inte en enda gång bekräftade hennes mor, henne.
Trots att hon flertalet gånger frågade sin mor, varför hon inte gratulerat henne på födelsedagen, så sa hennes mor aldrig grattis, hon fick heller aldrig någon förklaring, varför.

Det blev en bra helg, mycket blev sagt och det kändes som om båda tyckte det.
När hon kom hem på söndagen, var hon sorgsen och helt slut. Hon la sig på soffan och somnade.

På måndagen skrev hon ett sms till sin mor: tack för en fin helg och bra samtal, nödvändigt för oss båda, tänker jag. Hon kunde inte låta bli att kommentera att hennes mor, aldrig gratulerat henne under helgen.
Hon skickade iväg smset, men det förblev obesvarat..