Att ta emot en komplimang
Jag har alltid varit bättre på att ge en komplimang, än att ta emot. Ofta kommer en förklaring, i stället för ett ödmjukt tack.
- va snygg du är i håret.
- ja, jag klippte mig igår.
- vilken snygg tröja du har.
- jag köpte den förra veckan.
Dåligt exempel, men ändå..
Den komplimang som jag har lärt mig att ta emot och vårda är: "du är så väldigt lätt att umgås med". Jag tror det är det finaste någon kan ge mig, förr hände det väldigt väldigt sällan, men de senaste åren, har jag fått höra det vid några få tillfällen, av personer som är viktiga för mig. När jag första gångerna, hörde det, svarade jag: "men jag är ju bara jag".
Det kanske är just det, att jag är jag och att jag är väldigt lätt att umgås med. I söndags fick jag höra det igen, jag är lite osäker, men jag tror att jag besvarade det med ett ödmjukt tack.
